Säkrad uppflyttning!
Det är något speciellt med att vara coach. Nervositeten sätter sig mycket hårdare än när man själv är ute på banan, troligen för att det bara indirekt går att påverka spelet. Inför den här matchen kom nerverna extra tidigt, så pass att jag skippade middagen. En seriefinal är trots allt... en seriefinal.
När samtliga spelare är på plats i omklädningsrummet, så kan man ta på spänningen. Alla vet om vad förutsättningarna för kvällen är. Matchens betydelse har belysts under hela träningsveckan. I hopp om att lätta upp stämningen lite, så trycker jag igång den tyska slagdängan Disco Pogo och vrålar "Disco pogo, tingalingaling". Buba sitter och undrar om jag har alla hästar hemma, och storebror Dufvenmark bara skrattar.
Med 45 minuter till match, är det dags att skruva upp matchpulsen lite igen. Vi går igenom startelvan för kvällen "Gustav, Samuel, Sebbe, Axel... " och repeterar hur vi ska agera på motståndarnas hörnor. I någon form av vikingavrål, så lämnar vi sedan omklädningsrummet och går ut för att värma upp.
Domaren blåser igång matchen och vi tar tag i taktpinnen direkt, bollen flyttas snabbt mellan spelarna och Råsunda ser mest till att ligga på rätt sida. När vi väl tappar bollen, så vinner vi tillbaka den ganska omgående och fortsätter gnugga på. Efter 20 spelade minuter ska vi bjuda på en målkavalkad. Minut 20, Gustav Wistemar sätter pannan på bollen, efter en hörna från Eric och hittar nätet - total glädje! Minut 24', Sebbe har hängt kvar i straffområdet efter en fast situation och efter lite trassel trycker han in 2-0 - förtjusning! Minut 30, Henke friställer Matthew med en skarvnick och han rundar keepern och rullar in 3-0 - EUFORI!
Därefter händer det som så lätt händer när saker sätter sig i huvudet, vi tappar allt spel och matchbilden svänger till Råsundas fördel. När halvtidsvisslan ljuder, så är vi alla ganska tacksamma.
I halvtid pratar vi om att gnugga på, agera som om det står 0-0 och att rida ut stormen som Råsunda med största sannolikhet kommer dra igång första kvarten av andra. Andra halvlek tar dock vid där första slutade och vårt fokus hamnar på försvarsspel. Inte heller lyckas vi hålla tätt första kvarten, utan Råsunda reducerar på en välslagen frispark. Råsunda fortsätter att trycka på, men efter ungefär 70 minuter spelade så lyckas vi försvara högre upp i banan och det känns bra. Trots detta, så lyckas Råsunda trycka dit ytterligare en reducering i minut 86 och då börjar "five minutes of hell", när det enda som betyder något är att spela av tid och hålla tätt. Det klarade vi med bravur och segern var ett faktum.
Det går inte lång tid från att domaren blåser av matchen, till att vi firar med bubbel i omklädningsrummet. TJALALALALALALA, ÅÅÅÅ TRE POÄNG! TJALALALALALA....
