Fångarna på Kastellet

Visst hade vissa av tjejerna hört talas om Vaxholm förut, några var ju där på klassdag och lekte på Kastellet i maj. "Till Vaxholm är det jättelångt - dit måste man ju åka båt" var kommentarerna. När man spelar i en så tuff liga som vi, så blir det en bit till bortamatcherna. Men laddade med Fikets osålda bananer, äpplen och bullar gav vi oss av i en karavan, ledda av Googlemaps och en supersnabb bil. 40 min senare lyckades vi hitta en liten plätt på den livligt upptagna Vaxö IP, för att värma upp. Det gick fort, för värmen och den lite slitna konstgräsplanen sög energi från första stund vilket både spelare och coacher märkte.

Vi ställde upp med ett starkt lag, med Nor i målet - eller som vi gillar kalla henne nuförtiden Mur (istället för Nor;-). Med en tight försvarslinje och springglada anfallare satte den jämna matchen igår. Kanske var båda lagen inspirerade av Sverige-Frankrike kvällen innan. Det var tight, fina passningar och ingen släppte till någonting gratis. Nor gjorde några viktiga benparader direkt. Plötsligen när vi var i anfallszon så skickade en av deras försvarare en perfekt rullande boll till en lite överraskad Claudia vid straffområdslinjen - som klippte till på bästa Toivonen sättet - och 1-0 var ett faktum. Kort där efter följdes ett sjungande stolpskott upp av en kanon från Stella så att nästan målvakten flög in i målet själv. Det kändes som vi började koppla greppet. Den jämna matchen fortsatte och redan efter 15 minuter började coacherna titta på klockan och oroa sig lite när ropen om att få byta började hagla, det är vi ju inte riktigt vana vid. Efter att försvaret verkat vänja sig att Nor stoppar det mesta, glömdes det dock att ta returen efter en kanonräddning och Waxholm kunde kvittera just före halvtid.

I andra halvlek började folk bli trötta och vi kunde konstatera att motståndarnas avbytarbänk var imponerande stor. Med några minuter kvar stod vi och artigt snackade lite med motståndarna och kunde konstatera att 1-1 ändå var ett ganska rättvist resultat efter denna fina jämna kamp. Men som Frankrike vet om är inte livet alltid rättvist. Slutkörda kunde vi konstatera att det rullade in två bollar till mot slutet och 1-3 innan den duktige domaren tillslut blåste pipan. Men vi tar med oss det fina spelet och kämparinsatsen och tröstade varandra med mer bullar, äpplen och bananer. Som ni ser på bilden var stämning under den långa resan hem på topp igen!

//Coach Perbeck